Jag skulle ju inte..
Jag skulle ju inte röra en fena idag hade jag ju tänkt mig. Men så fel jag hade!
Vid lunchtid strålade solen och jag kände mig rastlös, så det fick bli 5 km idag igen. Rundan jag går är helt perfekt, börjar med plan mark så man kommer igång lite lagom, sen nerför så man kan öka takten en aningen mer å sen stiger det en bra bit. Men vilken känsla att klara alla backar utan att tappa andan och känna sig helt skakis i benen. Sisita biten är nerförsbacke, det är den biten jag försöker att springa på. Om jag klarar hela backen ner och fram till huset har jag sprungit närmare 1 km, det är mitt uppsatta mål!
Nu på kvällskvisten blev det en tur med cykeln. Har inte cyklat sen tidigt i våras, så det var intressant att jämföra och se om jag klarade det lättare. Och vilken skillnad! Jag tror det knappt. Kan det vara sant? Sist orkade jag knappt ett endaste tramptag på hemvägen men nu trampar jag på som ingenting och inte alls särskilt anfådd heller. Det bevisar ju bara hur kass kondition jag hade förut. Nästan så att man blir rädd när man tänker tillbaka på det.
Det jag dock känner med min träning är att konditionen förbättras, men att jag istället blir helt slut i benmusklerna. Orken i flåset finns där, men inte i musklerna. Knepigt, men det blir säkert också bättre i framtiden.
Vid lunchtid strålade solen och jag kände mig rastlös, så det fick bli 5 km idag igen. Rundan jag går är helt perfekt, börjar med plan mark så man kommer igång lite lagom, sen nerför så man kan öka takten en aningen mer å sen stiger det en bra bit. Men vilken känsla att klara alla backar utan att tappa andan och känna sig helt skakis i benen. Sisita biten är nerförsbacke, det är den biten jag försöker att springa på. Om jag klarar hela backen ner och fram till huset har jag sprungit närmare 1 km, det är mitt uppsatta mål!
Nu på kvällskvisten blev det en tur med cykeln. Har inte cyklat sen tidigt i våras, så det var intressant att jämföra och se om jag klarade det lättare. Och vilken skillnad! Jag tror det knappt. Kan det vara sant? Sist orkade jag knappt ett endaste tramptag på hemvägen men nu trampar jag på som ingenting och inte alls särskilt anfådd heller. Det bevisar ju bara hur kass kondition jag hade förut. Nästan så att man blir rädd när man tänker tillbaka på det.
Det jag dock känner med min träning är att konditionen förbättras, men att jag istället blir helt slut i benmusklerna. Orken i flåset finns där, men inte i musklerna. Knepigt, men det blir säkert också bättre i framtiden.
Kommentarer
Trackback
